Etapp 14 & 15 Bovik - Metsjö - Kaserna (och lite etapp 16)
Nu var våren här (igår) och dagarna längre så jag upptog leden från därifrån jag var i höstas. Eller nästan ska jag säga för till en början hamnade jag lite fel och fick snedda in till mossen och ledmarkeringarna från vägen strax bredvid, som jag råkat gå på för långt på.
"Motorväg" i mosse
Det var fredag, sen eftermiddag, så jag kom inte så långt förrän det började mörkna. Var då i närheten av Mållsjön. Slog upp tältet och åt hummusmackor och pulversoppa. Somnade nog ganska snart, men natten var kall och mina fötter likaså, varför sömnen var lite hackig. Däremot var himlen klar och stjärnfull, det jag kunde skymta mellan grantopparna, och en uggla hoade.
På morgonen. Lite frost på tältduken.
Fortsatte vid sjutiden upp mot Åleslån och gården, som numera är någon slags natur- och kulturskola i Friluftsfrämjandets regi, och de gamla kvarnresterna däromkring.
Gården vid Åleslån
Rest av hjulkvarn som brann ner i början av 1900-talet
Vidare till Hällestugan som var mycket fint. Flaggstång på berget och vy ut mot sjön Stora Hällesvattnet. Öppet på söndagar under vinterhalvåret.
Hällestugan och Stora Hällesvattnet
Strax innan Hällestugan fanns resterna av ett torp där Olof "Olle" i Hällerna och hans fru Jacobina "Mina" bodde. Olle hade blivit av med ett ben i en kvarnolycka 1888 och det var strax efter det de tog över torpet. När sedan Olle dog flyttade Mina och sonen Karl in till Uddevalla. Karl var skomakare och hade köpt en tomt i Uddevalla. Där byggde han upp bostadshuset i Hällorna på nytt efter att ha plockat ned det och fraktat via häst och vagn till stan. Där började han på sin verksamhet som skomakare. Mina däremot flyttade till ålderdomshem, men där trivdes hon tydligen inte så bra. Efter ett tag var hon försvunnen, hon hade rymt. Det tog ett tag innan man hittade henne i ett av uthusen i Hällorna där hon hade gjort i ordning för sig.
Gillar särskilt den sista delen i de här små historiefragmenten från dessa människors liv.
Resterna av torpet i Hällorna
Några kilometer till på Herrestadfjället (uttal: Härrsta) och jag var framme vid Kåtan vid Västra Krokevattnet. Nu hade solen nått fram över granarna och jag rastade med strålar på vänstra kinden.
Utsikt mot Krokestugan
Kom snart efter fram till Metsjö, där leden blev till etapp nummer 15. Redan här började jag bli trött i lår och rumpa. Vägen var därför lång och inte särskilt fin (förutom i början) upp mot Övre Trästickeln. Stannade typ 200m framför vindskyddet, men i solen, för lunch. Traskade på nästan rakt norrut. Ärligt talat inte så fint här, dels på grund av att vårvintern är blöt och det blev mycket väja för vattensamlingar.
Vildsvinskalas
Moln vid Viksjön
Kom fram till Viksjöns strand, solen sken med moln på himlen. Strax efter började det hagla. Inget så där intensivt smattrande hagel, utan ganska lugnt och stilla och i etapper. Höll på säkert nära tjugo minuter. Har däremot inga bildbevis. Leden fortfarande ganska tråkig. Vattenpölar och fallna träd avlöstes av väg och en bro (där för övrigt en bil med registreringsskylten BRO körde om). Framme vid Modalen avlöstes naturen till vacker skog på bägge sidor Munkedalsälven. Vattenfall och strömmande bäckar uppifrån de de brantare och brantare bergsidorna. Bäver som höll på att fälla/hade fällt träd och siktade vårens första både tussilago och blåsippa.
Hängbro över Munkedalsälven. Det finns två, en till några kilometer väster om denna.
Vy från södra till norra sida. På älven fraktades fram till 1960-tall timmer till pappersbruket i Munkedal. Nu är det mer paddlare som färdas på vattnet.
Jag tog av misstag den leden på den södra sidan av sjön och orkade inte vända och missade på så sätt Fingals grottor. (Fältspat, som tydligen har att göra med porslinstillverkning missade jag också i förbiförten.) Så därför finns anledning att återvända hit, plus att jag vill gå på norra sidan för de höga bergens skull, som stupade rakt ned i vattnet. Södra sidan var dock fin den med. Mossbeväxta stenar som kullade sig likt fluffiga kuddar där granar växte. Riktig lumskog som var grön trots månaden mars. Och kuperat. Upp och ned hela tiden. Jobbigt för mina ben men skönt för mina ögon. Solen började gå ned och mobilen började få slut på batteri. Därför tog jag inga fler bilder utan knatade på till Kaserna. Kollade innan mobilen dog om det gick några bussar från i närheten. Det gjorde det inte förrän morgondagen så jag fortsatte leden närmre Munkedal. Avverkade Björid damm med lila och ljusblå moln över vattnet, bostadsområde Lycke med fina hus i skymning, Möe kapell med en röd rand vid horisonten i väster och pappersbruket i skummörket. Tog tåget från Munkedals station kvart i åtta i mörker och hemma en tjugo minuter senare med ömma fötter och stappliga ben.
Uppskattningsvis dryga 35km på och av led.
