Etapp 16 & 17 Kaserna - Harska - Svarteborg
Lördag åttonde april och än mer vår än nånsin i år. Åkte buss till Munkedal och knallade mot leden i solglasögon och värme. Blev lite salig av allt det våriga med humlor och fjärilar och vitsippa och scilla och den där lukten när solen ligger på och luften är ljum och dammig. Snart kom jag upp till Örekilsälven och Brålandsfallet med dess laxtrappor.
Kom fram till Borgmästarbruket. Här var första industrialiseringen i Munkedal med sågverk, kvarnar, smedja och bostäder. 1667 bildades Uddevallas sågbruksintressenter som fick tillstånd till sågverksrörelse i älven.
Nu.
Då?
Vidare mot Torp och Torpkilen där tusen vita fåglar satt på den lilla ön precis vid kilens spets. Ett gammalt hus med blommande syren, eller någon liknande växt, vid husväggen:
Kom till Harska och etapp 17. Rastade vid Harskabuktens strand, Kärnsjön. Fanns ett vindskydd här, men det var upptaget av någon tysk, och jag var inte sällskaplig. Ofta dyker de upp i skogarna bara sådär, tyskarna (nu tror jag ju han var tysk, för det är det rimligaste, då han inte hejade på svenska).
Utsikt mot solen.
Svampsoppa
Strax var det grusväg som fortsätte ända fram till Svarteborg. Eftersom det på riktigt går fyra bussar om dagen från Svarteborg hade jag gott om tid tills avgångstiden och rastade ytterligare en gång vid kanten av Örevattnet. Blickade ut över solen, sjön och vindsnurrorna och ned i min bok.
Lustiga fåglar
Väl framme i Svarteborg var det fortfarande en bra stund kvar tills bussen skulle komma. Svarteborg består av kanske tre hus och kyrkan, vilken ligger riktigt fint uppe på en höjd.
Kuriosa: Svarteborg fick, enligt sägen, sitt namn efter dramatik på Drottning Hud och Kung Ranes tid, vikingatid. Kung Rane och Drottning Hud hade planerat att gifta sig men när Drottning Hud kom fram till Kung Ranes borg, Raneborg, hade han ångrat sig. Han var ute och jagade till häst och var inte hemma i sin borg. Drottning Hud blev arg och tände eld på borgen så den brann ned varpå hon yttrade orden: Hittills har den kallats Raneborg men hädanefter ska den heta Svarteborg". När Kung Rane blev varse detta klöv han Drottning Huds huvud med ett svärd och dödade därefter hela hennes brudfölje.
Jag gick kring på kyrkogården för att läsa gravstenar, vilket alltid är lite intressant, men också för att försöka hitta min mormors föräldrar och brors grav.
Där var den till slut. Tycker dock att det är så tråkigt att varken mormorsmors namn Anna, mormorsbrors namn John eller årtal för födelse och död inte är ristade i stenen.
Sedan läste jag i solnedgången och räknade minuterna tills bussen gick. Lätta knappa 24km blev det.
